distansförhållande
det kan ju vara väldigt svårt på sitt sett.
inte kunna ses när man känner för det, träffas en gång i månaden
om man har tur, tänk dej att din flickvän/pojkvän ringer och är helt
förstörd och du kan inte göra något annat än att prata med honom/henne,
nä det kan inte vara så kul.
men, vad fan gör man om man blir kär på riktigt då?
om du blir riktigt kär i någon som bor lite för långt bort skulle du ändå kunna
vara tillsammans med den personen?
jag skulle nog det, jag vet att det är många som säger; nä det skulle aldrig gå!
men det e ju klart det går om båda två vill det. om man verkligen är kär i varandra ¨
så klarar man det tillsammans ju.
visst, man vill ju helst ha någon som är nära hela tiden, men tänk om det
faktiskt skulle hända..
har haft ett distansförhållande.
det är svårt men vill man så går det!!!
bara man kämpar och pratar med varandra.
men för oss höll det inte, jag älskade han inte tillräckligt.
det går :) efter ett tag inser man hur skönt det är att kunna spendera veckorna med kompisar och koncentrera sig på skolan och sedan vissa helger bara mysa med personen man älskar mest i hela världen. man hinner helt enkelt inte tröttna på varandra :)
Jag har ett distansförhållande på 80 mil :) hihi, och det funkar as bra, för jag älskar han mest <3 Vi träffas typ var 4:e vecka, fast nu har vi inte träffats på 10 veckor <///3 jaja. Jag älskar han, och om man verkligen älskar personen så funkar det alltid! :) <3 VILJAN! det handlar om viljan att få det att fungera ;D
Jag har ett distansförhållande på 80 mil :) hihi, och det funkar as bra, för jag älskar han mest <3 Vi träffas typ var 4:e vecka, fast nu har vi inte träffats på 10 veckor <///3 jaja. Jag älskar han, och om man verkligen älskar personen så funkar det alltid! :) <3 VILJAN! det handlar om viljan att få det att fungera ;D
